Gårdagen, var en seg dag. Barnen sov länge och jag var ganska trött. Lekte lite med barnen inne och de var ganska nöjda. Efter lunch fick de vila lite för att sedan gå en sväng till hemköp och handla mjölk och lite annat. Min kära man hade flygit till Skåne på jobb och skulle landa kl.21.00 på Arlanda, då bestämde jag mig för att ha myskväll med mina små. Josias föreslog att vi skulle köpa bullar och sätta på brasan när vi kom hem och det gjorde vi. Då satte jag på simpsons som gick då och dukade fram bullarna och mjölk och satt där tillsammans och hade det riktigt mysigt och trevligt.
Sedan blev det sängdags. Jag brukar sjunga, läsa bibel och be med barnen, Jocelyn var lite orolig, så jag bad lite extra och bad om Guds beskydd över oss och vårt hem, och hon somnade. Då passade jag på att städa toaletterna och samtidigt satte jag på en liten kastrull med olja för att fritera några små räkpiroger som jag hade i frysen, och fortsatte min städning. Efter en stund hörde jag något från köket, då kom jag på att jag hade olja i kastrullen, rusar till köket och mötes av en eld från kastrullen, alltså det började brinna.... Jag tittar på elden, chockad och tänkte samtidigt på vad jag skulle göra?!, tar fram en kökshandduk, blötter den och kasta på kastrullen, stänger av plattan och väntar en stund, tar fram en ny handduk gör samma sak, då gick brandlarmen igång. Jag springer till hallen där den var, tar loss den och den slutar på en gång. Går tillbaka till köket, elden hade upphört och tar bort kastrullen från plattan. PUH.
Fortfarande i chock tillstånd tar jag telefonen ringen min kära man och berättar insidenten, då var han på väg hem och frågade, hur jag mådde och hur det såg ut? Jag bröt ihop och började att gråta, var skakig och skärrad. Som tur var ingenting allvarligt hände, lite bränt på vissa ställe, svart kakel och en vinäger flaska som smällte.
Käre Gud, Guds änglar beskyddade oss så att ingenting allvarligt hände. Jag är så otroligt tacksam, nu har jag återhämtat mig från chocken och kan skratta istället för att gråta. Barnen vaknade inte och de fick inte uppleva det, tack och lov och ganska snabbt kom min kära man hem för att trösta mig :D
Gud är God!
